Jag blir inte klok på dessa karlar.. hur jag än gör blir det fel, Nu kommer han och säger att han känner sig utnyttjad och att han mår dåligt av vårt så kallade förhållande.. jag har haft sådana tankar i flera år (vi har "dejtat" i 5 år) och försökt förklara mina känslor för honom men det har inte gått in och NU kommer han!! Det är stor åldersskillnad mellan oss och jag träffade honom bara ett år efter att min sambo plötsligt dog.. jag var förvirrad och han var kär, vi försökte att leva tillsammans ett tag men det fungerade inte dels pga mig (jag visste inte vem jag var) och dels pga att han inte kunde berätta för mig vad han kände.. vi kommuniserade inte alls. Han är fortfarand en stor och viktig del i mitt liv men vi träffas aldrig ute bland folk längre då det bara leder till onödigt strul och en massa näsvisa frågor. Jag vet att detta inte leder någon vart men jag vill inte släppa honom, jag kan inte. Kanske pga att min tidigare pojkvän dog så kan jag inte släppa någon ifrån mig...jag håller fast, kosta vad det kosta vill. Vad ska jag göra ?jag vill ju ha en karl och en massa barn..egentligen! och det får jag aldrig tillsammans med honom. Att våga släppa taget är en svår läxa att lära...